Tro inte att du är ensam om att arbeta i din trädgård. “Industriöst som ett bi” säger man och genom tiderna har honungsbiet ansetts vara världens bästa arbetare. Men den har också flera arbetande släktingar. I Sverige har vi över 240 arter av solitära bin, dvs de lever ensamma och bildar inga samhällen. Från dem har humlor och honungsbiet utvecklats. Honung får vi inte av dem, men de är väldigt användbara i trädgården. Här kommer vi att berätta om några av dina okända trädgårdsarbetare och hjälpa dig att känna igen dem.
solitär bin
Ensamma bin lever ensamma. De har färgglada och beskrivande namn som sandbi, smalbi, byxbi, murarbi, oljebi och blomsliperbi. Den senare har fått sitt namn av att hanarna övernattar i blommorna.
Alla lever på nektar och pollen. De flesta har en hårig kropp vilket gör dem lämpliga som pollinatörer. Många arter är specialiserade på vissa typer av blommor och därför starkt hotade i jordbrukets ensidiga odlingslandskap. För dem kan koloniträdgården med dess variation av växter erbjuda en fristad.
Lövskärarbin eller gobelängbin kantar sina bon med löv från buskar och träd. I boet samlar de pollen och nektar som föda för larverna när äggen kläcks. Hanarna föds från obefruktade ägg som läggs närmast bohålet. De föds först och väntar sedan ivrigt utanför boet på den första honan.
Arter som bygger sina bon i marken föredrar torra, soliga sandiga sluttningar. Andra bor i torrt trä. Du kan göra dem glada genom att ordna boende åt dem. Bikupor kan bestå av ett knippe bambu eller grov vass.
Börje Nilsson i Järpås Trädgårdsförening gör sina “bibon” av björkstubbar. Hos honom har murarbin “flyttat in” och är aktiva med bobygge, äggläggning och utfodring under maj-juni. Under den tiden pollinerar de trädgården. Larverna förpuppas och kläcks året därpå. Han skriver att det finns 7-10 puppor i varje hål. Bi-bona ger bort sin förening som fina presenter när de besöker andra trädgårdsföreningar.
Frimurarbin bygger ofta sina bon i kolonier. Det kan vara i fönstret mellan karm och båge eller som på bilden i bamburör av lämpliga mått. De använder sand och lera blandat med saliv för att bygga bo. Varje drottning vårdar sitt bo.
Ensamma bin har stingers som används för försvar. Deras gift är svagare än hos både honungsbin och humlor.
Biinspektörer får telefonsamtal varje vår från oroliga husägare som vill döda “massor av farliga bin på sin egendom”. De är nästan alltid ensamma bin som faktiskt är väldigt fridfulla. De är skyggare än humlor och honungsbin och därför svåra att komma nära. Deras enda önskan är att få vara i fred och samla mat till sina barn.
Humlor
Humlor älskar att bygga i gamla musbon. De har, precis som honungsbin, förmågan att svettas vax på undersidan av bakdelen. Av vaxet gör de små runda “krukor” som står upp, jämfört med honungsbins sexkantiga celler som expanderar horisontellt på en kaka av vax. I vaxkrukorna samlar de honung och pollen men det finns aldrig något överskott. Det är inte heller nödvändigt eftersom humlorna sover på vintern. På hösten lämnar de boet och letar efter en idé. Då brukar mössen komma tillbaka och frossa i vaxresterna i boet.
På våren vaknar humledrottningen ur sin yngel och bygger sitt eget bo. Det kan vara i ett hålrum i marken, till exempel ett övergivet musbo, i isoleringsmaterial på vindar och i husväggar eller i en övergiven fågelholk.
Humladrottningen bygger ett tiotal runda “vaxkrukor” som hon lägger ägg i. När de kläcks matar hon larverna med en blandning av nektar och pollen. De små larverna äter och förpuppar sig. Efter ett tag kryper “småvuxna, icke-reproduktiva honor” ur dem. Dessa fortsätter att bygga celler och samla mat och drottningen (den befruktade honan) kan nu ägna sig helt åt att lägga ägg.
På sensommaren föds hanar och fullvuxna honor parar sig. På hösten lämnar humlorna boet. Män och arbetare dör. Drottningarna (befruktade honor) går i yngel, var och en för sig, vanligtvis i markens skrymslen och vrår i norrläge. Det ska vara en jämn vintertemperatur så att vårsolen inte väcker dem för tidigt.
Humlor är liksom bin vegetarianer. Deras tungor är längre än binas och de kan därför samla nektar i blommor med djupa blomkålar, till exempel rödklöver, där biets tunga inte kan nå nektarn. Humlor är inte blomtrogna, dvs de samlas i olika sorters blommor och pollinerar därför sämre än bin. Humlans stinger har inga hullingar och fastnar inte när den sticker. Därför kan det svida flera gånger.
Humla till vänster, Jordhumla till höger, hårtäcket liknar en fjäder med små strån där pollen fastnar när vi besöker blommorna.
Ett trettiotal arter förekommer. De vanligaste är stenhumla, åkerhumla och markhumla. Det finns också 9 arter av parasithumlor som har samma beteende som göken hos fåglar. De liknar arten de parasiterar och lägger ägg i sitt bo och låter dem föda upp ungarna. Denna parasitism förekommer också hos många arter av solitära bin och getingar.
Honungsbi
I marssolen gläds vi över de första krokusarna som sticker ut mellan drivorna. Då kan vi plötsligt höra lite mjukt bzzz bzzzzz. Ett litet honungsbi är på sin första vårutflykt.
Hela vintern har bina suttit i kupans mörker och ätit för att hålla värmen. Så fort termometern visar upp till +10° börjar de leta mat i vårblommorna. Tidigt på våren finns det tiotusentals bin i bisamhället redo att pollinera.
I bisamhället kan det finnas upp till 70 000 arbetsbin under sommaren. Deras uppgifter varierar med åldern från att städa bin, mata yngel, bygga vaxkakor, vakta kupan och samla mat.
Drottningen, som lägger upp till 3 000 ägg per dag, tas om hand och matas. Några tusen drönare vars uppgift är att para sig med unga drottningar föds under sommaren. Drönarna saknar stickers och kan inte försvara sig när de dödas eller tvingas ut ur kupan av arbetsbin på hösten.
Arbetarbin är honor liksom drottningen. Drottninglarven får bättre föda än arbetarlarven och utvecklas därför till en reproduktiv hona som parar sig med drönarna.
Arbetarbiets stinger används till försvar. Den har hullingar och fastnar när du blir stucken. Därför kan du se om du har blivit stucken av ett bi. Biet sliter sig loss från stickan, blöder ihjäl och dör.
På biets baksida finns vaxkörtlar som producerar vax. Av vaxet bygger de vaxkakor och föder upp rugg och lagrar honung i dessa. Det tar 21 dagar för ett ägg att utvecklas till ett komplett bi. Jämför med ensamma bin som behöver hela vintern. Ett bi som föds på sensommaren kan leva upp till 9 månader. Under sommaren lever biet i cirka 7 veckor. Den dör genom att slita ut sina vingar. Då kan den inte flyga hem från sin sista flygtur i blommorna.
Getingar
Många förväxlar getingar med bin. För den oerfarna kan det vara svårt att se skillnaden. När de cirklar runt din mattallrik är de vanligtvis getingar. Getingar är köttätare till skillnad från bin och humlor som är vegetarianer. Det är därför de vill dela maten med dig. De har stor aptit på din köttbulle och vill äta din juice och sockerdryck. Då kan de bli ganska nära och besvärliga.
Till bomaterial använder getingar trämassa som de gnager från gamla träd och husväggar. Du kan höra dem gnaga med sina kraftfulla käkar. Cellerna där drottningen lägger ägg är sexkantiga. Bobyggnad och yngelvård sköts initialt, som hos humlor, av drottningen. När de första arbetarna föds tar de över arbetet och drottningen ägnar sig åt att lägga ägg.
De gillar att frossa i övermogen frukt, så var försiktig när du plockar sådana. Getingen lämnar aldrig stickan bakom sig när den sticker, stickan har inga hullingar och fastnar inte på den som sticks.
Men den fångar också flugor och äter larver och bladlöss från skadedjur. Då försvarar den sin plats i trädgården.Att bålgetingen är ett rovdjur kan ses från dess käkar. Med lätthet dödar den och tuggar isär andra insekter som den matar sina larver med. Den är kräsen och äter inte aska, bara färskvaror.
Precis som humlan går getingdrottningen som befruktas på hösten in i vinterdvala och börjar bygga sitt bo tidigt på våren. Det kan vara i ett hålrum i marken, i ihåliga träd, under takfot, på vinden eller i uthuset. Var uppmärksam på våren så att getingen inte börjar bygga sitt bo precis intill uteplatsen, balkongen eller trappan. Ta sedan bort boet innan det blir för stort. Lägg en plastpåse över, dra undan och knyt. Kolla efter en vecka för det händer att getingen börjar bygga igen. De återvänder dock aldrig till ett bo från tidigare år.
Getingen gillar att parasitera bisamhällets honung och kan till och med plundra binas plantskola. Flera arter förekommer, bland annat horngetingen som är nästan dubbelt så stor som vanliga getingar. Bålgetingen är en mästare på att fånga andra insekter när de samlas i blommorna. Mot människor är den fridfull, men som de flesta samhällsbyggande insekter försvarar den sig om man kommer för nära boet.
Blomflugor
En helt annan ras, blomflugor, är också mycket användbara i trädgården. De har inga hullingar, så du behöver inte riskera att bli stucken. Flera hundra arter förekommer i Sverige. Kännetecken är korta antenner och ett par vingar till skillnad från viveln som har två. Många är håriga och det gör dem till utmärkta pollinerare. Utsläppen från flera arter är bi- eller getingliknande. Det ingjuter respekt hos fåglar och andra fiender.
Flera arter har landlevande larver som är rovdjur och äter bladlöss. Hos vissa arter lever larverna i dynga och vatten, hos vissa lever de i dynga.
Till vänster: Bilik lerfluga. Arten kännetecknas av ett liv som larv under vatten, till exempel i vattenfyllda håligheter och diken. Mitten: Blomfluga. Helophilus sp. Kan förväxlas med både geting och bi vid en snabb blick. För den initierade känns den lätt igen eftersom den är både längsgående och tvärrandig. Till höger: Vitbandig humleblomfluga. Volucella pellucens. Artens larver livnär sig på djurspillning och döda insekter. Detta håller dem rena i naturen.
De är utmärkta flygare och kan stå stilla i luften för att svepa ner på ett bi i blomman och trycka undan det. Hanar vill reservera blommorna för honor av sin art och vänta där för att para sig med dem under blombesöket. Samma beteende noteras hos solitära bin.
De flesta arter äter både nektar och pollen. Under högsommaren, när lavendel, grönmynta och alla örter blommar, firar de ursprunget till dessa blommor.
Fjärilar
Vi får inte glömma fjärilarna. Fjärilar älskar blommor och fyller sina sinnen med poesi. De är grädden på moset i trädgården.
Ordna sandiga sluttningar i ett soligt läge, där många arter av vilda bin bygger sina bon. Kanske har du redan sällskapsytor mellan stenplattorna i trädgården som på bilden ovan.
Tänkbar
Insekter har funnits i 350 miljoner år. De har anpassat sig till vår natur. Vi människor som “bara” har haft fyra miljoner år på oss kan knappast säga att vi lever i balans med vår jord. Var därför försiktig med dina vänner i trädgården som vi har berättat om här. Lär känna dem. De gör ett värdefullt arbete.
